Fånga dagen och lev dina drömmar!
I´m dreaming of a white Christmas! Visst trodde vi väl att förra vinterns gnistrande vita dagar och stjärnklara kalla nätter skulle förbli en vintersaga, en julsaga, som vi sannolikt inte skulle minnas såsom sann. En gång är ju ingen gång. Eller hur?
Men, å andra sidan, så tenderar ju en händelse, en upplevelse, som inträffar mer än en gång att bli till en ”så har det alltid varit” händelse. En normgivare och förväntan, en uppfattning, ett folkminne, en tradition.
Så nu lever Sverige och svenskarna upp till de förväntningar och föreställningar som förekommer om oss bland våra vänner ute i Europa och övriga världen. Snötäckt, istäckt. Sköntotäckt, som jag brukar säga. Varg och björn inpå stugknuten och älg och rådjur på gator och torg.
Häromdagen hoppade ett rådjur ner från andra våningen i ett parkeringshus i Nässjö, landade på ett biltak i våningen under, förmodades skadat och eftersöktes av polis och allmänhet. Hur gick det sen?
Sköntotäckt, ja. Skönt, om det inte vore för allt elände som snön, isen, halkan och kylan för med sig. För ande kropp och själ. Otäckt, just för allt elände som snön, isen, halkan och kylan för med sig. För ande, kropp och själ.
Jag vill be en nyårsbön om förhoppningen att vi, var och en, men ändå tillsammans, ska ge vår tråd till gemenskapens väv. En bön om att ingen ska lämnas ensam ute i snön, isen, halkan och kylan. Jag citerar Bo Bergmans rader ”Jag fryser om dina händer, när du ler blir jag varm av dig. Du är glädjen som allting tänder och ångesten på min stig.”
Nyårsaftonen är för mig en dag, en afton, till eftertanke. En tid för reflektion över det gångna året, vars timglas snart har runnit ut. En tid för reflektion över tolvslaget, nyårsklockorna och andäktigheten i det nya årets födelse.
Jag lyssnar på Christofer Murray i Sveriges radio P1 som i nyårsnatten sänder hjärtevarma hälsningar till alla och envar, i när och fjärran. Jag lyssnar på landets alla domkyrkoklockor som i öst, väst, syd och nord, vid tolvslaget ringer in det nya året.
Den lilla transistorn står på verandan och förmedlar kyrkklockornas klang under en midvinterklar stjärnhimmel som natten till ära förstärks av ett sprakande fyrverkeri på långt och behörigt avstånd över östgötaslättens öppna landskap.
Men innan dess hinner jag, tro´t eller ej, få en kort betraktelse av Jan Malmsjö, som från Skansens scen läser Alfred Tennysons Nyårsklockan. Allt detta hinner jag innan timglaset runnit ut. Han börjar ju läsa fem i tolv.
Fem i tolv. En stund av stillhet i livet som pågår. Var blev ni av, ljuva drömmar, om en lyckligare värld? Man tänker och minns, med rodnande blick, alla klavertramp och tavlor man gjort i sitt liv.
Jag berättade ju, i samband med vår lilla konstutställning i Barnarps församlingshem, om några av mina drömmar, uttryckta i ord, pensel och färg.
En kurs i akvarellmålning och drömmen om att måla ett äpple. Det är väl ingen konst att måla ett äpple, tänkte jag. Men det är precis vad det är! Det är en stor konst!
Och nu är jag alltså, som ni redan vet, aningen mallig över att jag nått mitt uppsatta mål att måla, inte bara ett utan tre, äpplen! Och därtill två päron! Och härmed gläntat på dörren till en framtid som akvarellist. Jag har döpt detta verk till Skördefest.
Jag presenterar ytterligare en akvarell, ett självporträtt för mina inträdesprov till Kungliga balettakademien. Lång, slank, tjusig, fjäderlätt och med smal midja hoppas jag nu på en framtid som skönsjungande prima ballerina. Jag är nu steget närmare min dröm och har döpt detta verk till Självporträtt.
För att gardera mig en smula, ballerinor går ju i tidig pension, runt fyrtio har jag hört, så kommer jag, parallellt, att satsa på en utväg som ikonmålare. Som ikonmålare är jag oberoende av vikt, längd, midjemått och övriga trender. Ikonmåleriet präglas av stark konservatism och som ikonmålare är min uppgift att måla kopior av en religiös kultbild.
Min läromästare är en av Skandinaviens främsta och mest välrenommerade nu verksamma ikonmålare. Att måla ikoner är inte bara en konst i sig, det är samtidigt en skön form av djupmeditation. Jag har inte döpt detta verk, men det föreställer en bild av Madonnan, Modern.
Nåja, bortsett från en liten snutt mot slutet,så är det mesta, ja både det första och det sista, i denna reflektion och betraktelse över livet och dess drömmar i alla fall alldeles sant!
Fånga dagen och lev dina drömmar!
Till Er alla, en innerlig önskan om Ett Gott Nytt Välsignat År!
Varma hälsningar!
Elisabeth Ragnar
