En betraktelse från Hyllan (from heaven)

Har befunnit mig på den så kallade Hyllan, överst på andra balkong på Jönköpings Teater under påskveckan 2012. En intressant position att därifrån studera den imponerande verksamhet som bedrivits i denna anrika teater och det har funnits gott om tid för att betrakta vad som sker då jag precis som alla andra körmedlemmar har tillbringat ca 60 timmar på teatern under påskveckan.

–          Att se alla dessa engagerade människor som myllrar omkring på scenen i sina fantastiska scenkläder.

–          Att i headsetet höra diskussionen mellan Pelle och Sanna om ljussättning av scenerna.

–          Att följa det tålmodiga arbetet med att finslipa de olika scenerna.

–          Att höra de engagerade inläggen vid de gemensamma genomgångarna.

–          Att se och höra de olika scenerna spelas en och en med avbrott och snack emellan.

Har sett och hört många väl genomförda nummer vart och ett. I bakhuvudet en tanke, ska det verkligen på så kort tid gå att få ihop detta till en rockopera i två akter?

Dags för presskonferens, lokal-TV och övriga media på plats. Eva rapporter om biljettförsäljningen som går väldigt bra. Vi kan förvänta oss att det blir i princip fullsatt på samtliga föreställningar.

Så är vi plötsligt framme vid den stora dagen då generalrepetition och premiär ska genomföras. I Jönköpings-Posten är det en helsida (kultursidan) som handlar om vår aktivitet på teatern. Vi samlas. Förväntan blandat med nervositet känns i luften. Eva och Sanna verkar dock inte drabbade av nervositet. De gnetar på som vanligt hela förmiddagen, fast beslutsamma att få de sista pusselbitarna på plats.

Helt plötsligt hör man ringsignalen ljuda från teaterns korridorer och publiken strömmar in. Ljuset släcks, ridån går upp och den första hela föreställningen, generalrepetitionen inför inbjudna pensionärer, börjar. Följer föreställningen scen för scen och kan redan i pausen konstatera att det funkar.

Några timmar senare höjer aktörerna armarna och vinkar tack och adjö till premiärpubliken. Vilken underbar känsla! Det funkade ju, det blev ju riktigt bra! Nästan fullsatt i salongen, festklädda människor och mängder av blommor. På långfredagen är det dags igen. Ytterligare två föreställningar genomförs till stor belåtenhet för både åskådare och medverkande. Efter varje föreställning är det genomgång med Eva och Sanna om vad som var bra och vad som kan förbättras. Justeringar görs inför nästa föreställning.

Påskafton, spelledig dag. Lite svårt att varva ner bland ägg, sill och Janssons frestelse. Sångerna maler i huvudet hela tiden. Everything´s alright yes, Everything´s alright yes. Helsidan i JP med den mycket positiva kritiken blir en härlig påskpresent.

På påskdagen och annandagen spelar vi en föreställning varje dag. Fullsatt! Även de ”omöjliga” platserna är sålda. Totalt har vi sålt över 1 600 biljetter. Publikreaktionerna är överväldigande. Skrämda barn, vuxna som är rörda till tårar, stående ovationer!

Hårt arbete och slit! Succé! Jubel! Och sedan infinner sig en tomhet, det är över. Tillbaka till verkligheten och vardagen igen.

Man ställer sig nu frågan, vad är det jag varit med om? Hur var detta möjligt? Hur ser den kemiska formeln ut som kunde skapa en så fantastisk grupp av alla dessa udda personligheter. Hur var det möjligt att få fram så mycket entusiasm och engagemang? Hur kunde detta ”projekt” bli så framgångsrikt?

Det är uppenbart att Småstickorna, Åke Perssons Sångare och unga begåvade musiker från SVF är en bra kemisk blandning. Den innehåller mycket energi och entusiasm, talang, kreativitet och vilja. Den innehåller också människor som är bra på att jobba som ett team, ett ganska stort team! Den innehåller en bra blandning av skådespeleri och musikalitet.

Denna stora grupp aktörer har haft förmånen att ha duktiga ledare, rutinerade och med känsla för ledarskap. Eva, Sanna, Ulrica, Björn, Åke och Birgitta har tillsammans verkligen lyckats skapa mer än vad någon förväntat sig. Fingertoppskänsla, men också en hel del mod när man kombinerade ihop teatergruppen, kören och dessa unga musiker, inte givet att det skulle funka. Denna anrättning har kryddats med skickliga tekniker som fixat ljus, ljud, scenografi mm.

Publiken har varit fantastisk, så entusiastisk och berömmande. Helt underbart att lyssna på kommentarerna efter varje föreställning.

Vi har lyckats bra med att få fokus i media och har i princip synts i samtliga lokala media inkl TV. Två helsidor i JP på kultursidan ena gången och på nöjessidan andra gången är en fullträff. Recensionen i JP med 4 stickor (=Utmärkt) ska vi vara mycket stolta över. Detta har givetvis starkt bidragit till den stora publiktillströmningen.

Vad händer nu? Hur blir livet för oss efter detta? Kommer verksamheten att återgå till hur det var innan? Blir det mer samarbete framöver? Har vi gjort Jesus Christ Superstar för sista gången? Det återstår att se.

Avslutningsvis: Ett stort tack till alla som varit med och skapat detta minne att ta med sig resten av livet!

Tomas Dahlgren